Fel plats

Kanske dags att skriva nått här. Jag har blivit så slapp på det. Vet knappt vad jag ska skriva om längre, fast det har jag ju aldrig vetat någon gång.

Kom på en grej man absolut inte ska göra på en första date.
Man ska inte gå på en öde kyrkogård med en okänd man. Det kan ta död på all ev romantik.
Jag var ute för detta en gång. Kände mig rätt trygg i hans sälskap men plötsligt kom en känsla över mig. Herregud här går jag med en vilt främmande man på en öde kyrkogård....vad som helst kan ju hända!!!!! Men det är klart varför går man på en date...man vill kanske att nått ska hända men inte just där.
Vi kom ut från kyrkogården utan att något hade hänt...inte för att vi hade dötråkigt precis, men tror att jag kommer att hålla mig från sånna platser i fortsättningen på ev dater.

Övrigt då:
Tror helt och fullt på ödet
Läser horoskop varje dag på www.spray.se och det är otäckt vad det stämmer
Dagen lärdom: Fall inte i egengrävd grop

Till slut en dikt av det sämre slaget kanske:

Om det tittas mycket på sport
Så kan man uppleva livet hårt
Jag ser hellre på ett taro kort
vilket ändrar mitt ödet så fort

Våren kommer

Rensningen av garderobenenergin tok helt plötsligt slut och istället infann sig den en slapphet. Jag kan höra en inre röst som säger.....slappa, slappa, gör inget du inte måste, gör bara det mest akuta.
Så i flera dagar har jag lyssnat till rösten. Fast om sanningen ska fram så har jag nog inte mått så bra.....fast det pratar vi inte om.

En av mina vänner berättade om tokigheter som han har gjort, så jag tänkte kontra med några av mina.

Hmmmm...nu får jag fundera om jag gjort några...jag som är så perfekt och såna här saker brukar jag förtränga.

Jag har ju en gång i tiden varit busschaufför. För att lära sig linjerna så åker man med någon gång för att lära sig sträckningen. Nu är det så att jag hade fruktansvärt svårt att hålla mig vaken när jag åkte med. Så efter ca en kvart på bussen så brukade jag sova gott. En gång skulle jag övningsåka en skolbusslinje tur. När jag sedan skulle köra den visste jag i alla fall vart jag skulle starta ifrån och tänkte att jag kan ju alltid fråga de som går på....och vilka var det som gick på..jo skoltrötta tonåringar....och inte ville de till skolan så vi hamnade helt fel. Tills en av de snälla flickorna kom fram och hjälpte mig. Vi kom bara en timme försent till skolan och jag missade min nästa tur. Lärde mig att aldrig åta mig att köra ungar till skolan om jag inte var helt säker på vägen.

Övrigt:
Dagens visdom: Somna inte med temuggen i näven
Dagen ord: SACKARIN=organisk kemisk förening () som kan erhållas ur sockerarter gm inverkan av kalkhydroxid;
Dagens dikt:
När små skator tittar fram
Och fåren har fått lamm
Ja då blir jag fundersam
Och vill testa ett nytt balsam

Lik i garderoben

Äntligen håller jag på att rensa ut i min garderob. Detta måste jag göra när jag känner mig bestämd. Det är inte lätt att veta om den gamla goa tröjan som jag köpte för 13 år sedan kommer att fylla någon funktion längre. Kommer den att bli modern igen? Förutom massa gamla kläder rensar jag ut riktigt gamla lik. Några är riktigt gamla och förtorkade. Hade jag velat ha dem kvar hade jag matat dem och sköt om dem. Kanske tagit fram dem och använt dem.

Känns som om det nu äntligen är dags för mitt nya liv. Har liksom inte tänkt i dessa banor förens nu. Nu ska jag ta hand om mig själv få ordning på mitt liv. Ta tag i de sakerna som verkligen betyder nått. Njuta av livet för det är jag verkligen värd.

Kanske ska lägga om stil helt, byta jobb, leva upp till mina nya ideal. Så i mitt nya liv ska jag bli en bättre människa. Det tog alltså nästan 2 år att hitta mig själv. Som jag har letat efter mig själv överallt. Nu vet jag vem jag är....tror jag. Om jag har fel så berätta gärna vem jag är.

Övrigt:
16 dagar kvar till semestern
Resedagboks länk kommer senare
Mormors prins fyller 1 år på lördag
Börjar få vårkänslor

Nyputsade glasögon

Äntligen börjar allt att klarna. Börjar återfå vett och sans. Det känns som om det går upp ljus efter ljus i min teflonbelagda blondinhjärna.
Den senaste tiden har jag levt som i ett töcken, men det finns hopp. Mitt horoskop säger att den 8 mars kommer jag att se som genom nyputsade glasögon. Ska bli himla intressant.

Följande gör verkligen livet värt att leva:

När mitt 1-åriga barnbarn kommer gåendes på stappliga ben och sträcker upp armarna mot mig. När jag lyfter upp honom och han slår sina knubbiga armar runt min hals och kramar om mig. Det är lycka på högre plan.

De där härliga samtalen med barnen, som gör att man känner samhörighet.

Planera semester tillsammans med underbara kompisar plus att åka på en.

Bli uppmuntrad av sanna vänner.


Följand kommer jag inte att lägga ner större energi på just nu:

Dammråttor
Energitjuvar
Karlar
Tråkiga jobb

Nu gäller det bara att försöka hitta en livsrytm som passar mig. Har nämligen insett att livet har så himla mycket att ge, bara man ta tillvara på tillfällerna och lever i nuet.

Brummigt

Nu vet jag vad jag behöver...en stor mjuk nalle att ha i sängen när jag ska sova. Helst en en sån som när man trycker på magen så ska den brumma. Alltså en brumnalle. Någon att slåss med på nätterna.

Har sovit så dåligt sedan jag blev ensam. Troligen beror det på att det är så tyst inga datofläktar som surrar ingen musik på nätterna.

Jag har börjat nattvandra igen. Måste lägga upp ett större kakföråd...för det går åt några st på natten.

17 arbetsdagar kvar på detta jobbet. Sedan är det semester.....då ska jag rensa hjärnan totalt. För sedan är det dags för ett ännu ett nytt uppdrag. Undra vad det kan bli???

Övrigt
Snön faller och vi med den
Det blir nog bättre framåt natten
Teddybjörnen Fredriksson kan bli min bästa vän

Semeldagen

Nu har jag funderat igen. Är det inte så att jordens vikt är konstant. Om det blir mer vatten på en stället så tas det från ett annat ställe. Har för mig att det är så....fast det är klart jag följde nog inte med så bra på geografilektionerna i skolan. Men om det nu är så, då undrar jag över alla i västvärlden som blir fetare och tyngre. Vad måste det betyda?

Jo att de fattiga blir lättare, fast jag får inte ihop det för visst blir det bara fler människor på jorden. Om min teori stämmer så är det ju katastrofalt. Om vi i väst ökar våran vikt samtidigt som vi blir fler och de andra blir också fler då betyder det att de knappt väger nått alls.
Kan det vara så att vi i väst blir färre och tyngre i så fall håller vi ju våran vikt konstant. Då betyder även det att de andra blir fler och lättare. Hur som helst så ser jag bara en katastrof.

Hjälp mig att reda ut det här. Min lilla hjärna klarar inte det och inte har jag lust att kolla upp fakta heller.

Övrigt:
1 månad kvar innan Thailand
Kompisen åker imorgon (Lycka till...så ses vi där borta)
Måste köpa en ny resväska

Tillbaks i verkligheten

Nu har jag återfått medvetandet och slutat med tabletterna. Fy vilken dimma jag var inne i. Levde som i en bubbla där inget utanför spelade någon roll. Så nu återstår den hårda vägen att sluta röka......jag bara SKA klara av det.

Nog om eleänden.

Har klarat seperationen från utflygna barn, över förväntan bra. Börjar så smått inse att jag kan göra som jag vill. Vill jag inte städa så gör jag inte det. Det är liksom om man har hållt allt flytande för att visa ungarna hur det ska vara. Borde sätta upp en tvättid men har bara inte lust att tvätta just nu, så istället får jag väl tillbringa par timmar på stan och köpa lite nytt. Fast det borde jag inte göra innan jag fått garderoben utrensad. Ok, det är beslut som jag tror jag skjuter på framtiden.

Vad sägs om en lite dikt

Har vi någon framtid
Vem är du vem är jag
Får vi någon samtid
Känner mig så knäsvag
Måste vi snart få frid
vi kan ta nya ??????

Kom inte på något bra rim till det sista, så använd din fantasi. Jag är naturligtvis tacksam för förslag.

Hypotenusa

I lördags startade jag på mina antiröktabletter Champix och nu sitter jag här snurrig. Man ska fortsätta röka och sätta upp en rökstoppsdag ca en vecka efter man börjat med tabletterna. I tre dagar har jag tagit en tablett om dagen på 0,5 mg. I morgon ska jag ta 2 x 0,5 mg. Så snurrig som jag är nu ser jag inte fram emot att trappa upp dosen.

Nu känner jag bara att jag måste röka så länge det smakar gott. Så jag har inte ens börjat trappa ner. En bivärkning är att man kan få konstiga drömmar och i natt hade jag en. Drömde att jag fick frågan om att rita ut hypotenusan på en rätvinklig triangel. Kateterna skulle vara 1 resp 1.1 cm och hypotenusan 1 cm. När man är vaken inser man att det går inte ihop, men när man sover och drömmer kan allt hända. Låg länge och funderade på detta. Till slut började jag att räkna enligt pytagoras sats. Drömmen slutade med att jag klarade uppgiften att 1 cm inte stämmer på den hypotenusan.

Ensam

Ja så var det snart dags för minstingen att flyga ut i frihet och lämna sin mamma ensam. Så nu är alla barnen utflugna. Dags för mig att skaffa mig ett eget liv, utan massa förpliktelser och måsten. Jag kanske håller på att bli vuxen. Ska bo själv. Laga mat till mig, tvätta mina kläder, städa efter mig.

Har inte varit helt själv på 34 år mer än någon enstaka gång, men känner mig verkligen mogen för det nu. Tänk att få komma hem och veta att jag är ensam.
Ja de som känner mig vet att jag ser lite fram emot detta med bävan och inte alls lika positivt alltid.

Ok jag blir ensam och övergiven..ingen som är där när jag kommer hem, ingen som kommer hemdrällandes sent på natten, ingen som bara är där.

Blir det för trist och ensamt kan jag ju alltid be Herman flytta hit för han vill fortfarande ha mig.

Sist vill jag önska min son av hela mitt hjärta lycka till i den nya världen. Du vet var jag finns om du behöver mig.

Ödet kan ingen motstå

Nu har jag fått det bekräftat att livet styrs av ödet. Har fått det bekräftat förut ett par gånger, men sett det som engångsföreteelse, men efter den sista händelsen så är jag helt säker.

Så varför göra något planerande när det som händer ändå händer. Nu sist kändes det som om någon med järnhand ändrade min väg och mekade lite. Så nu ska jag helt försöka inrätta mitt liv efter ödet.
Detta stod i mitt månadshoroskop:
Alldeles i början på månaden uppstår en situation som bådar gott inför framtiden. Det kan handla om förändringar i arbetsmiljön eller om att du lägger om dina arbetsrutiner.

Och det stämmer helt. Nytt uppdrag igen. Ett ställe jag varit på förut. Det känns inte helt bra att återvända till det stället, men jag antar att det inte blir så långvarit, så det får väl gå. Det är i alla fall ett data jobb. Slipper ju Frunk.

Övrigt:
Sonen har påbörjat operation flytta hemifrån
Blir ensam men inte övergiven
Tappat tron på att H finns
Man kan inte fly sitt öde, man kan inte dela det med andra.
Skjuter upp ett beslut en vecka.

Löpeld

Hur får man ut något snabbt och ändå att få alla till att känna att de vet något som alla andra inte vet. Jo man säger till folk att hålla tyst om det. Dettta hände idag. Inom loppet av en timme fick jag reda på från ett antal människor något som det skulle talas tyst om. Alla sa till mig att inte föra det vidare, vilket jag inte heller har gjort. Det var nästan som en kapplöpning att tala om det först. Varje gång någon sa nått låtsades jag att det var en ny information.

Alltså ett bra sätt för uppdragsgivaren att få ut något snabbt. Frågan är varför man gör så här. Om man säger något så får man räkna med att det kommer ut annars får man hålla tyst.

Kanske kommer jag aldrig att få reda på något mer, men en sak är säker, att om jag får reda på något som jag inte får föra vidare så stannar det hos mig. Så go vänner fortsätt att berätta saker för mig. Förlåt att jag låtsade som om jag inget visste. Kändes faktiskt som om jag svek er när ni talade om det. Kan ju inte heller tala om vilka som sagt vad och när.

Nu ska jag tala om en sak som du inte får tala om för någon: Att jag är med barn och har vunnit tre miljoner på hästarna.

Trivialt

Inget händer i mitt liv. Nu rullar det på utan varesig några spännande möten eller något annat trevligt.

Övrigt:
Tappat tron på tappen.
Herman har gått med i AA
Matar duvorna på bänken
Bytt elbolag
Singlar vidare

Var är Han???

Har nu tillbringat den mesta av min lediga tid på tappen. Men inte har han dykt upp. Kan livet verkligen vara så här. Ett kort möte sedan borta. Känns som om jag glömt något hela tiden. För inte kan det verkligen vara så att det är han som kommenterat i min blogg...och föresten är det ju två st....har jag upplevt det här flera ggr?

Nåja livet går vidare. Kan inte hänga upp mitt liv på någon drömfigur som inte finns. Måste släppa taget och gå vidare till nästa möte.

På tal om möte så har jag idag slutat på ännu ett uppdrag.....Gud vad jag hatar att bli avtackad. Det är så pinsamt. Fast det är ju också lite spännande...och se om man får nått. Förr var det nästan alltid något med godis...för då var jag en godisoman. Idag fick jag en bok med 3000 vitsar...har de uppfattat mig som ett stort skämt eller är det för att jag alltid drar så dåliga skämt....hmmm får nog fundera vidare på det. På ett ställe fick jag en söt porslinsclown.

Snart bär det av till nästa jobb...nya människor och nya utmaningar. Skulle vilja ha ett verkligen lätt jobb nästa gång...så jag slipper anstränga mig. Kom på att man är aldrig kvar tillräckligt länge för att lära sig ett jobb ordentligt. Kan det vara så att konsulter egentligen inte kan nått riktigt bra.


En fråga bara......VAR ÄR DU????

Trevligt möte

Inte sitter jag och deppar för att en viss person har börjat sitt nya liv någon annanstans. Visserligen tänker jag på hur det ska gå för honom ute i vinterkylan utan bostad och allt.

Någon sa till mig men såg du inte att vad det var för typ? Och nej, det gjorde jag inte....vill ju helst bara tro gott om andra.

Så vad har hänt. Jo följande:

I går träffade jag en riktig karl (tror jag) och det på bensinstationen. Jag hade lite svårt att få upp motorhuven för det blåste så. Då kom han rusande över planen för att hjälpa mig. Sedan sprang han benen av sig för att hjälpa mig. Han sa till mig att sätta mig i bilen så jag inte blåste bort, medan han fyllde på vindrutevatten. Han kollade allt på bilen...tills slut var han så stelfrusen så jag undrade om han inte ville sitta i min varma bil ett tag och värma sig. Det taget blev 2 timmar. Redan efter 5 min blev det kallt i bilen så vi åkte runt och snackade om allt. Det var länge sedan jag skrattade så tillsammans med en främmande människa. Han berättade att han var chef för ett företag som tillverkade handdukshållare. Hans firma gick väldigt bra tydligen. Han berättade att han bodde i ett nybyggt hus i Askim, med havsutsikt.

När jag släppt av honom framför hans lilla röda sportbil och vi hade sagt hejdå kom jag på.....Vad hette han? Vad var det för reg nr på bilen? Kommer jag någonsin få se honom igen? Vad hette nu firman han var chef för, sa han det någon gång? Kanske var det bara en dröm och i så fall väldigt realistisk?

Har inte tänkt på något annat än honom det sista dygnet. Hjälp mig att finna denna karl igen?

Rätt eller fel?

Nu vet jag varken ut eller in. Trodde att det var det sista jag såg av den mannen. Men tydligen så saknade han mig mer än vad jag trodde att han skulle.

Han dök upp här igår att ville försonas och komma tillbaka. Visst kändes det i hjärtat att säga nej till honom. När han gick härifrån såg jag en tår i hans öga.
-Vart ska jag nu ta vägen , eftersom jag har blivit vräkt, sa han.

Kanske dags att berätta hur vi träffades. Det var en vacker höstdag i en park. Jag kom cyklandes i parken och fick stanna för det var massa människor i vägen. Då dök han upp och sa till dem att flytta på sig så den söta tjejen kom förbi. Jag tittade på honom och han såg på mig. Våra ögon möttes och vi kände båda två att detta inte fick vara sista gången vi sågs.

Nästa dag cyklade jag samma väg och visst var han där idag med, så jag stannade och tackade honom för gårdagens räddning. Frågade honom om jag fick bjuda på en fika som tack. Visst, det var han med på. Vi gick till närmaste fik...som var mer av karaktären ölfik. Jag beställde kaffe till mig och frågade vad han vill ha....hans mörka stämma sa ge mig två bärs.

Har aldrig riktigt förstått vad han jobbar med, för varje dag umgås han med folket i parken. Tror att han är någon slags parkvakt. Parken ligger så fint intill köpcentrat och det kan lätt bli lite stökigt där . Han kan inte tjäna så mycket för han har alltid ont om pengar. Tror aldrig jag har fått något riktigt fint av honom. Fast som jag ser det ligger det mer glädje i att få ge.

Nu hade han tydligen inte kunnat betala sin hyra så den stackaren har ingenstans att ta vägen och jag kör honom på porten, får nästan dåligt samvete.

Undra om jag har varit för hård mot honom. Orkar nämligen inte med att jämt sitta och vänta på att han ska höra av sig eller dyka upp. När han väl dyker upp är det alltid samma visa...mat, soffan och sporten.

Fast jag fick lite dåligt samvete i natt när polisen ringde och frågade om de fick köra hit honom. De hade hittat honom i någon rännsten nere på stan.

Har jag gjort rätt?

Fri

Nu är måttet rågat. Igår när jag gick ut med barnen för att köpa lite rena och hela kläder till dem stötte jag på Amalia. Hon hade inte alls åkt iväg utan stannat kvar hemma. Berättade efter att jag tryckt upp henne mot väggen att det var bara en bluff hon kört för att Herman skulle ta lite ansvar. Så igår kväll körde jag hem barnen till henne och idag när Herman dök upp hos mig sa jag till honom att det var slut mellan oss.

Så nu har jag äntligen återtagit mitt hem. Jag misstänker nämligen att Herman har stora alkoholproblem och sånt orkar jag inte med. Vet ju vilket helvete det kan vara och då är det lika bra att göra slut innan det gått för långt. Gjorde i allla fall ett försök att ha ett förhållande. Nu får jag väl ut och försöka ragga eller nästa steg kanske är att låta mig bli uppraggad.

Mitt nya liv som signel börjar nu och jag kan göra precis det jag vill själv utan att jag behöver sitta och vänta på att H hör av sig eller dyker upp.

X-et med tillbehör

Håhåjaja....idag ringde telefonen vid 2-tiden och en kvinlig röst pressenterade sig som Amalia Andersson. Hon förklarade att hon fått mitt telefon nr från Herman. Tydligen hade han varit där i helgen eftersom jag hade varit stygg mot honom. Hon sa att hon var mamman til deras gemensamma barn. Nu var det tydligen så att hon var tvungen att åka på en semestertripp till Apaterna och att Herman hade lovat att ta hand om deras gemensamma ungar. Men eftersom Amalia inte helt litade på Herman ville hon förvissa sig om att jag ställde upp och hjälpte till. Jag var tvungen att sätta mig ner och andas...Han hade inte berättat för mig om sina barn.

Han har alltså barn...mitt hjärt höll på att spricka. Ville naturligtvis genast träffa dessa barn som måste vara helt underbara med tanke på hur deras far är.
Jo det var Lisa 3 år (i treårstrotsåldern) och Henke (8 år,med vissa smärre problem). Förklarade för Amalia att det skulle gå så bra att de bodde här....allt för att han med stort H skulle komma tillbaks till mig.

Nu på eftermiddagen dök han upp och han hade med sig en halväten chockladask till mig. Han var verkligen ledsen över att han hade agerat som han gjort och ville verkligen att jag inte skulle vara arg på honom...hur kunde jag vara arg....ville ta honom i min famn...men hejdade mig...när jag kände stanken som kom ifrån hans mun. (Måste skicka honom till tandläkare.)

Vi gick ut i köket, där jag bredde honom några mackor och plockade fram ett flak öl.
Fick ur honom till slut att barnen kommer kl 5 i morgon bitti. Så jag får väl låta honom sova över så de känner sig trygga imorgon när de kommer. Tydligen är lilla Lisa sjuk och Herman måste gå till sitt jobb, säger han...Visst det är klart att jag stannar hemma och tar hand om lilla Lisa.

Huvudsaken är att han är tillbaka hos mig.
Tänk att han hade tänkt på mig och sparat en hel, halv chokladask.

Nu får jag nog gå ut och handla lite så att barnen har nått att äta imorgon....oj vad spännande det kommer att bli.

sms problem

Herman har inte hört av sig på hela helgen och inte svarar han på sin mobil. Efter att jag sa till honom att jag skulle bort i helgen och att han inte var medbjuden och att han inte fick låna nycklarna hem till mig har det varit tyst. Jag är så deppig för jag saknar honom så.....undra om jag var för hård mot honom.

Nåja....jag tror nog han dyker nog upp.


Funderar på en uppfinning. Man kan ju sätta alkolås på bilar...men jag skulle behöva en på mobilen. Skickade massa sms i lördags som jag dagen efter ångrar att jag skickat. Alla ångrar jag kanske inte men ca 95% var nog inte så väl genomtänkta. Vissa sms kan vara svåra att förklara så här i efterskott.
Vet att det är fler som har samma problem som jag. Sms är kanske inte så farligt. Värre e det ju med fyllesamtal från krogen.

Romantisk middag

Ja han dök upp igår....lika skiten och äckligt luktande som vanligt. Hade tappat upp badvattnet med skum i till honom innan middagen och lagt fram rena nya kläder.

När han kom märkte jag att han redan hade druckit några öl. Fick ner Herman i badet och skrubbade rent honom så gott jag kunde. Sedan var det ett himla liv om att han inte ville ha de nya kläderna på sig...sa att det dög så bra med de gamla, fast jeansen var bra.

Men till slut fick han på sig en ny blå skjorta, nya Lee jeans och nya underkläder. Han var så stilig och jag såg riktigt fram emot en romantiskt middag med oss två och levande ljus. Medan jag fixade i ordning för maten hörde jag hur han öppnade några öl i soffan. Jag lät honom hållas med det. När vi senare satt och åt så hälde han i sig det dyra vinet och smaskade högt och sa att " det här gullet har du gjort riktigt bra"....på det följde en välbefriande rap från hans mörka inre. När jag senare gick ut i köket för att hämta efterrätten, hörde jag konstiga ljud från matsalen. Inne på matsalsbordet låg hans huvud och vinglaset var vält på duken. Han hade somnat igen.
Det var bara för mig att försöka att få honom till soffanläget.

Kl 12 inatt vakande han till och då sa jag till honom att det var nog dags för honom att gå hem.

Herman gav mig i alla fall ett par komplimanger igår.
1 Han tyckte maten var god
2 Att jag hade köpte fräcka Jeans

Ja man får väl vara glad för det lilla

Soffläge igen

Ska jag verkligen hänga kvar vid denna karl? Undrar lite men vill ju så gärna att det ska fungera. Ska nog ha honom som ett litet projekt. Ska försöka ändra på honom så han passar in.

Igår kom han vid 17 och då hade jag maten på bordet...vad gjorde han då....gick och satte sig en halvtimme på dass...ångerna därifrån fick mig att tappa aptiten. Efter maten intog han min soffa med sina skitiga arbetskläder...Han somnade sedan där med sportbilagan över ansiktet. Jag väckte Herman vid 22 och sa att nu var det nog dags för honom att gå hem...för än har vi inte flyttat ihop.

Inatt har jag legat och funderat på hur jag ska lägga upp taktiken för att få hyffs på honom. Så idag ska jag nog tappa upp ett bad åt honom när han kommer och lägga honom där så han åtminståne luktar rent. Sedan får jag väl ta fram min ladyshave och ansa till honom. Kanske skulle ut idag och köpa honom lite snygga kläder också...för sätter han på sig sina gamla så är det liksom kört.

Undra hur jag ska säga till honom att sköta sin hygien lite bättre?
Det som gör att jag behåller honom är att han ibland ger mig en sån kärleksfull blick, så jag smälter...men alltid efter den blicken brukar han frågan mig om jag kan hämta en kall öl till honom.