Trivialt

Inget händer i mitt liv. Nu rullar det på utan varesig några spännande möten eller något annat trevligt.

Övrigt:
Tappat tron på tappen.
Herman har gått med i AA
Matar duvorna på bänken
Bytt elbolag
Singlar vidare

Var är Han???

Har nu tillbringat den mesta av min lediga tid på tappen. Men inte har han dykt upp. Kan livet verkligen vara så här. Ett kort möte sedan borta. Känns som om jag glömt något hela tiden. För inte kan det verkligen vara så att det är han som kommenterat i min blogg...och föresten är det ju två st....har jag upplevt det här flera ggr?

Nåja livet går vidare. Kan inte hänga upp mitt liv på någon drömfigur som inte finns. Måste släppa taget och gå vidare till nästa möte.

På tal om möte så har jag idag slutat på ännu ett uppdrag.....Gud vad jag hatar att bli avtackad. Det är så pinsamt. Fast det är ju också lite spännande...och se om man får nått. Förr var det nästan alltid något med godis...för då var jag en godisoman. Idag fick jag en bok med 3000 vitsar...har de uppfattat mig som ett stort skämt eller är det för att jag alltid drar så dåliga skämt....hmmm får nog fundera vidare på det. På ett ställe fick jag en söt porslinsclown.

Snart bär det av till nästa jobb...nya människor och nya utmaningar. Skulle vilja ha ett verkligen lätt jobb nästa gång...så jag slipper anstränga mig. Kom på att man är aldrig kvar tillräckligt länge för att lära sig ett jobb ordentligt. Kan det vara så att konsulter egentligen inte kan nått riktigt bra.


En fråga bara......VAR ÄR DU????

Trevligt möte

Inte sitter jag och deppar för att en viss person har börjat sitt nya liv någon annanstans. Visserligen tänker jag på hur det ska gå för honom ute i vinterkylan utan bostad och allt.

Någon sa till mig men såg du inte att vad det var för typ? Och nej, det gjorde jag inte....vill ju helst bara tro gott om andra.

Så vad har hänt. Jo följande:

I går träffade jag en riktig karl (tror jag) och det på bensinstationen. Jag hade lite svårt att få upp motorhuven för det blåste så. Då kom han rusande över planen för att hjälpa mig. Sedan sprang han benen av sig för att hjälpa mig. Han sa till mig att sätta mig i bilen så jag inte blåste bort, medan han fyllde på vindrutevatten. Han kollade allt på bilen...tills slut var han så stelfrusen så jag undrade om han inte ville sitta i min varma bil ett tag och värma sig. Det taget blev 2 timmar. Redan efter 5 min blev det kallt i bilen så vi åkte runt och snackade om allt. Det var länge sedan jag skrattade så tillsammans med en främmande människa. Han berättade att han var chef för ett företag som tillverkade handdukshållare. Hans firma gick väldigt bra tydligen. Han berättade att han bodde i ett nybyggt hus i Askim, med havsutsikt.

När jag släppt av honom framför hans lilla röda sportbil och vi hade sagt hejdå kom jag på.....Vad hette han? Vad var det för reg nr på bilen? Kommer jag någonsin få se honom igen? Vad hette nu firman han var chef för, sa han det någon gång? Kanske var det bara en dröm och i så fall väldigt realistisk?

Har inte tänkt på något annat än honom det sista dygnet. Hjälp mig att finna denna karl igen?

Rätt eller fel?

Nu vet jag varken ut eller in. Trodde att det var det sista jag såg av den mannen. Men tydligen så saknade han mig mer än vad jag trodde att han skulle.

Han dök upp här igår att ville försonas och komma tillbaka. Visst kändes det i hjärtat att säga nej till honom. När han gick härifrån såg jag en tår i hans öga.
-Vart ska jag nu ta vägen , eftersom jag har blivit vräkt, sa han.

Kanske dags att berätta hur vi träffades. Det var en vacker höstdag i en park. Jag kom cyklandes i parken och fick stanna för det var massa människor i vägen. Då dök han upp och sa till dem att flytta på sig så den söta tjejen kom förbi. Jag tittade på honom och han såg på mig. Våra ögon möttes och vi kände båda två att detta inte fick vara sista gången vi sågs.

Nästa dag cyklade jag samma väg och visst var han där idag med, så jag stannade och tackade honom för gårdagens räddning. Frågade honom om jag fick bjuda på en fika som tack. Visst, det var han med på. Vi gick till närmaste fik...som var mer av karaktären ölfik. Jag beställde kaffe till mig och frågade vad han vill ha....hans mörka stämma sa ge mig två bärs.

Har aldrig riktigt förstått vad han jobbar med, för varje dag umgås han med folket i parken. Tror att han är någon slags parkvakt. Parken ligger så fint intill köpcentrat och det kan lätt bli lite stökigt där . Han kan inte tjäna så mycket för han har alltid ont om pengar. Tror aldrig jag har fått något riktigt fint av honom. Fast som jag ser det ligger det mer glädje i att få ge.

Nu hade han tydligen inte kunnat betala sin hyra så den stackaren har ingenstans att ta vägen och jag kör honom på porten, får nästan dåligt samvete.

Undra om jag har varit för hård mot honom. Orkar nämligen inte med att jämt sitta och vänta på att han ska höra av sig eller dyka upp. När han väl dyker upp är det alltid samma visa...mat, soffan och sporten.

Fast jag fick lite dåligt samvete i natt när polisen ringde och frågade om de fick köra hit honom. De hade hittat honom i någon rännsten nere på stan.

Har jag gjort rätt?

Fri

Nu är måttet rågat. Igår när jag gick ut med barnen för att köpa lite rena och hela kläder till dem stötte jag på Amalia. Hon hade inte alls åkt iväg utan stannat kvar hemma. Berättade efter att jag tryckt upp henne mot väggen att det var bara en bluff hon kört för att Herman skulle ta lite ansvar. Så igår kväll körde jag hem barnen till henne och idag när Herman dök upp hos mig sa jag till honom att det var slut mellan oss.

Så nu har jag äntligen återtagit mitt hem. Jag misstänker nämligen att Herman har stora alkoholproblem och sånt orkar jag inte med. Vet ju vilket helvete det kan vara och då är det lika bra att göra slut innan det gått för långt. Gjorde i allla fall ett försök att ha ett förhållande. Nu får jag väl ut och försöka ragga eller nästa steg kanske är att låta mig bli uppraggad.

Mitt nya liv som signel börjar nu och jag kan göra precis det jag vill själv utan att jag behöver sitta och vänta på att H hör av sig eller dyker upp.

X-et med tillbehör

Håhåjaja....idag ringde telefonen vid 2-tiden och en kvinlig röst pressenterade sig som Amalia Andersson. Hon förklarade att hon fått mitt telefon nr från Herman. Tydligen hade han varit där i helgen eftersom jag hade varit stygg mot honom. Hon sa att hon var mamman til deras gemensamma barn. Nu var det tydligen så att hon var tvungen att åka på en semestertripp till Apaterna och att Herman hade lovat att ta hand om deras gemensamma ungar. Men eftersom Amalia inte helt litade på Herman ville hon förvissa sig om att jag ställde upp och hjälpte till. Jag var tvungen att sätta mig ner och andas...Han hade inte berättat för mig om sina barn.

Han har alltså barn...mitt hjärt höll på att spricka. Ville naturligtvis genast träffa dessa barn som måste vara helt underbara med tanke på hur deras far är.
Jo det var Lisa 3 år (i treårstrotsåldern) och Henke (8 år,med vissa smärre problem). Förklarade för Amalia att det skulle gå så bra att de bodde här....allt för att han med stort H skulle komma tillbaks till mig.

Nu på eftermiddagen dök han upp och han hade med sig en halväten chockladask till mig. Han var verkligen ledsen över att han hade agerat som han gjort och ville verkligen att jag inte skulle vara arg på honom...hur kunde jag vara arg....ville ta honom i min famn...men hejdade mig...när jag kände stanken som kom ifrån hans mun. (Måste skicka honom till tandläkare.)

Vi gick ut i köket, där jag bredde honom några mackor och plockade fram ett flak öl.
Fick ur honom till slut att barnen kommer kl 5 i morgon bitti. Så jag får väl låta honom sova över så de känner sig trygga imorgon när de kommer. Tydligen är lilla Lisa sjuk och Herman måste gå till sitt jobb, säger han...Visst det är klart att jag stannar hemma och tar hand om lilla Lisa.

Huvudsaken är att han är tillbaka hos mig.
Tänk att han hade tänkt på mig och sparat en hel, halv chokladask.

Nu får jag nog gå ut och handla lite så att barnen har nått att äta imorgon....oj vad spännande det kommer att bli.

sms problem

Herman har inte hört av sig på hela helgen och inte svarar han på sin mobil. Efter att jag sa till honom att jag skulle bort i helgen och att han inte var medbjuden och att han inte fick låna nycklarna hem till mig har det varit tyst. Jag är så deppig för jag saknar honom så.....undra om jag var för hård mot honom.

Nåja....jag tror nog han dyker nog upp.


Funderar på en uppfinning. Man kan ju sätta alkolås på bilar...men jag skulle behöva en på mobilen. Skickade massa sms i lördags som jag dagen efter ångrar att jag skickat. Alla ångrar jag kanske inte men ca 95% var nog inte så väl genomtänkta. Vissa sms kan vara svåra att förklara så här i efterskott.
Vet att det är fler som har samma problem som jag. Sms är kanske inte så farligt. Värre e det ju med fyllesamtal från krogen.

Romantisk middag

Ja han dök upp igår....lika skiten och äckligt luktande som vanligt. Hade tappat upp badvattnet med skum i till honom innan middagen och lagt fram rena nya kläder.

När han kom märkte jag att han redan hade druckit några öl. Fick ner Herman i badet och skrubbade rent honom så gott jag kunde. Sedan var det ett himla liv om att han inte ville ha de nya kläderna på sig...sa att det dög så bra med de gamla, fast jeansen var bra.

Men till slut fick han på sig en ny blå skjorta, nya Lee jeans och nya underkläder. Han var så stilig och jag såg riktigt fram emot en romantiskt middag med oss två och levande ljus. Medan jag fixade i ordning för maten hörde jag hur han öppnade några öl i soffan. Jag lät honom hållas med det. När vi senare satt och åt så hälde han i sig det dyra vinet och smaskade högt och sa att " det här gullet har du gjort riktigt bra"....på det följde en välbefriande rap från hans mörka inre. När jag senare gick ut i köket för att hämta efterrätten, hörde jag konstiga ljud från matsalen. Inne på matsalsbordet låg hans huvud och vinglaset var vält på duken. Han hade somnat igen.
Det var bara för mig att försöka att få honom till soffanläget.

Kl 12 inatt vakande han till och då sa jag till honom att det var nog dags för honom att gå hem.

Herman gav mig i alla fall ett par komplimanger igår.
1 Han tyckte maten var god
2 Att jag hade köpte fräcka Jeans

Ja man får väl vara glad för det lilla

Soffläge igen

Ska jag verkligen hänga kvar vid denna karl? Undrar lite men vill ju så gärna att det ska fungera. Ska nog ha honom som ett litet projekt. Ska försöka ändra på honom så han passar in.

Igår kom han vid 17 och då hade jag maten på bordet...vad gjorde han då....gick och satte sig en halvtimme på dass...ångerna därifrån fick mig att tappa aptiten. Efter maten intog han min soffa med sina skitiga arbetskläder...Han somnade sedan där med sportbilagan över ansiktet. Jag väckte Herman vid 22 och sa att nu var det nog dags för honom att gå hem...för än har vi inte flyttat ihop.

Inatt har jag legat och funderat på hur jag ska lägga upp taktiken för att få hyffs på honom. Så idag ska jag nog tappa upp ett bad åt honom när han kommer och lägga honom där så han åtminståne luktar rent. Sedan får jag väl ta fram min ladyshave och ansa till honom. Kanske skulle ut idag och köpa honom lite snygga kläder också...för sätter han på sig sina gamla så är det liksom kört.

Undra hur jag ska säga till honom att sköta sin hygien lite bättre?
Det som gör att jag behåller honom är att han ibland ger mig en sån kärleksfull blick, så jag smälter...men alltid efter den blicken brukar han frågan mig om jag kan hämta en kall öl till honom.

Herman och jag

Nytt år och nya intentioner ang bloggandet. Tror att min raggningstid är över och att det är dags att gå vidare i livet.

Träffade en snäll snubbe (Herman) på en av mina raggningar och som gärna vill flytta ihop med mig. Han är som karlar är mest. En riktig medelman. Så nu funderat jag på hur vi är funtade vi kvinnor och ni män. Hur jag träffade honom ska jag berätta en annan gång.

Ibland när vi pratar i telefon låter han så frånvarande och svarar "jaha ja" när jag säger nått. Undrar vad det betyder....kan betyda jag är inte intresserad, kan vi inte prata om min nya bil istället. Eller annars ser han det som, ja nu har vi avklarat den punkten kan vi gå vidare till nästa nu så jag kan fortsätta ligga på min soffa och kolla på sporten snart.

När han ringer vill jag ju berätta om allt som hänt och alla mina små problem...och även höra att jag är den bästa och sötaste i världen.

Ja allt löser sig när vi väl flyttat ihop i min lägenhet. Då kan jag ju prata när han ligger på soffan och dricker öl, rapar och fiser och kollar på sporten.

Snurrig

Min värld är i gungning. Ganska skön känsla om man slipper göra nått vettigt. Har en gratis fylla hela dagarna. Fast om sanningen ska fram vilken den inte borde så är det lite väl gungigt. Glömmer saker jag gjort. Idag undrade jag varför gåragens kaffe mugg stod kvar på soffbordet och varför den fortfarande var varm. Lät den stå kvar och gick ut i köket för att leta efter dagens mugg. Hittade ingen så jag kokade en ny kopp.

Får inget vettigt gjort. Detta likna lite när jag hade ett litet virus på balansnerven eller sinnet. Gick omkring och kände mig full hela dagen och tappade balansen lite då och då. Kommer med fasa ihåg en gång jag trillade utanför systembolaget och folk runt omkring mig tittade på mig med avsky och med medlidande på mina två barn. Fasan är också att jag får samma sjukdom som min mamma levde med de sista 17 åren in i livet. Hon hade för mycket vätska i hjärnan och fick inopererat en schunt i huvudet. Det blev aldrig bra utan hon levde med snurret.

Nja förutom att jag blivit snurrig har jag även införskaffat en dramaten. Försöker att smyga med den så att inte folk ska börja snacka och håna mig. Men det går tydligen inte att smyga för grannarna har blivit lite av paparatzis.
I dagens kvarterstidning går det att läsa att på tantmodet har inget hänt de senaste 20 åren. Den rutiga dramaten står sig fortfarande.
Hoppas att ingen råkar att se mig på bilden för då ligger jag nog risigt till ute i raggningssvängen. Fast det är klart jag kanske ligger riktigt bra till hos boulegubbarna på gården.

Gnyr vidare!!

Tror inte jag har gått igenom väggen bara gått skäpprätt igenom en dörr. En dörr in i tomheten. Inte har jag varken lust eller ork att reda upp saker. Brukar fungera som så att jag tar tag i saker , men nu, nej vill inte. Det senaste året har allt bara rullat på och jag har haft saker och åtaganden hela tiden. Har varit ovanligt sjuk i höst med massa penicilinkurer. Vilket kan ha en bidragande effekt.

Vad jag behöver är att någon tar tag i mitt liv, men det finns väl ingen annan än jag som kan göra det. Som kompisen sa till mig.....du är vuxen nu och det du vill ha gjort får du fixa själv. Har aldrig tänkt på det förrut att jag är vuxen...men jag borde väl vara det efter tre barn och ett barnbarn. Tror i och för sig att jag var mer vuxen förrut än idag. Vad ligger i ordet vuxen förresten? Att man har massa skyldigheter?

Min kära vännina i Varberg erbjöd sig att ta hand om mig ett par dagar och om min läkare tycker att jag är totalförvirrad och behöver ledigt från mina vuxna plikter så kommer jag mer än gärna.

Nu ska jag gå och käka lunch på favotitstället med samma kompis som sa de kloka orden. Ska försöka att öppna dörren innan jag går igenom den.

Som sagt det nya året börjar med en massa gny från min sida....står ni ut? Och gör ni inte det så får väl någon erbjuda sig att öppna dörren.

GNY!!!!

Kära vänner...så var det äntligen är det nytt år....och egentligen borde jag väl inte se fram det eftersom det är detta året som är det året jag har bävat för i de sista tio åren. Fast just nu känns det som om det är helt ok att fylla 50. Ser nästan fram emot det....jag skrev bara nästan.

Kom på en väldigt användbara raggningsreplik igår och jag tror helt på att den fungar. En gammal replik lyder ju "har inte vi setts förut?" Så jag kom på att man kan väl vända lite på det och fråga "Dig har jag aldrig sett förut" eller "Mig har du aldrig träffat förut"
Ska testa detta nästa gång jag går på krogen.

Datorberoende???? nejdå inte jag och inte min kompis heller. I lördags satt vi ute i köket och skulle äta kycklingklubbar, vilket medför att man äter med händerna och då kan man inte skriva på tangentbordet för man är så kleteig och självklart måste vi ha datorn på bordet.. men vi löste det med att klä tangentbordet med gladpack....i nöden uppfinner kvinnorna de bästa uppfinningarna..

Årets klokhet: Lev och njut av den tid du har.

Hoppas att du får ett riktigt härligt år.
Tack för att du orkat följa min lite krokiga bloggbana genom det gångna året. Vill gärna ha kommentarer så jag veta att du finns därute i syberrymden.