Ja då är man snart enn 50 plusare. Fyller de hemskt magiska talet nästa vecka. Jag har haft deppretion och kännt mig fruktansvärt apatisk. Inte haft lust till något än mindre ta tag i något. För ett halvår sedan var jag helt på det klara med att här skulle firas med dunder och brak, men ju närmare det kommit har jag försökt att förtränga det hela. Det har t.o.m. gått så långt att jag inte trott på att jag skulle få uppleva den dagen. Hur fasen kan jag ha blivit så gammal. Fast sunda förståndet inser att klart jag måste bli äldre och har man som jag barn på 31 år och barnbarn måste man ha nått en lite högre ålder än 29.
Kom på att jag ville bara hoppa över den dagen. Så jag drog på att bestämma något, men till slut kom jag på att om jag bara har släktkalas på söndagen så går det snabbt över. Då reagerade mina barn och sa ""mamma här ska firas på lördagen annars går ju folk hem så tidigt". Jag svarade hmm...vet inte. Så har det alltså blivit Släckten kl 3 och öppet hus för några kompisar på kvällen hemma hos min ena dotter. Vi få alltså se om jag överlever detta.
Tror att anledningen till att jag bara vill smita undan är att jag inte är van vid att stå i centrum. Kommer att klä mig som en grå mus så ingen lägger märket till mig....hihi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänkte precis i de banorna men hade en riktig vän som sa att självklart VILL vi och SKALL vi fira dig. Tänkte genast om. Det blev ett jättefint kalas och ett varmt minne för livet för alla de som samlats för att fira mig. Förresten tänk som jag - du är 30+ - det kommer vi alltid vara....Det kommer att bli jättekul!! :)
Hej Vännen!
Om du tror att vi glömt dej så tror du fel.Du skall veta att nu börjar livet...se framåt och le.Du vet att allt kan förändras på en dag,så ta vara på det du har och se framåt. Ingen skall få trycka ner någon,njut och lev..känn efter så vet du att det finns mycket att se fram emot,bland annat att fylla år..Kramiz lalla
Skicka en kommentar