Nu har jag återfått medvetandet och slutat med tabletterna. Fy vilken dimma jag var inne i. Levde som i en bubbla där inget utanför spelade någon roll. Så nu återstår den hårda vägen att sluta röka......jag bara SKA klara av det.
Nog om eleänden.
Har klarat seperationen från utflygna barn, över förväntan bra. Börjar så smått inse att jag kan göra som jag vill. Vill jag inte städa så gör jag inte det. Det är liksom om man har hållt allt flytande för att visa ungarna hur det ska vara. Borde sätta upp en tvättid men har bara inte lust att tvätta just nu, så istället får jag väl tillbringa par timmar på stan och köpa lite nytt. Fast det borde jag inte göra innan jag fått garderoben utrensad. Ok, det är beslut som jag tror jag skjuter på framtiden.
Vad sägs om en lite dikt
Har vi någon framtid
Vem är du vem är jag
Får vi någon samtid
Känner mig så knäsvag
Måste vi snart få frid
vi kan ta nya ??????
Kom inte på något bra rim till det sista, så använd din fantasi. Jag är naturligtvis tacksam för förslag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Välkommen in i verkligheten med utflugna barn. Du vet ju att man bara har dom till låns, Men det kommer en dag då dom kommer tillbaka när saknaden efter Mamma blir förstor. Mamma är alltid mamma..Och det där med att sluta att röka är ett beslut som bara du kan ta....Andras åsikter skall man inte bry sej om..men du röka är gott..haha kramiz
Har vi någon framtid
Vem är du vem är jag
Får vi någon samtid
Känner mig så knäsvag
Måste vi snart få frid
vi kan ta nya RESOR TILL HAAG.
Och hur kunde du veta att det var resor till Haag?
Är ju oxå snurrig - fast av feber så vi tänker nog ungefär likadant...:/
Skicka en kommentar