Nu har jag kommit till the point of no return. Efter över 30 år med att ta hand om mina barn så blir jag ensam snart. Minstingen har köpt en lägenhet och ska snart flytta in. Jag funderar inte så mycket på om han kommer att klara sig som på hur jag ska kunna klara mig. Vem ska jag nu reta mig på att köket ser ut som ett bombnedslag eller att det aldrig är riktigt tyst. Hur ska jag klara av att tvätta bara min tvätt. Och det största problemet vad ska jag med ett rum till. Vad ska jag ha i det. Funderar på att ha en bäddsoffa där ifall jag får besök någon gång.
Ja det kommer att bli en omvälvande tid. Kanske kommer jag att fortsätta handla för två. Precis som med potatisen som jag skalade för 5 personer trots att vi bara var tre. Det tar sin tid att lära sig att bli ensam.
Jag tror att detta kommer att bli en mycket svår period för mig. Jag kommer nog att terrorisera mina vänner med ett rop på "JAG ÄR SÅ ENSAM".
Kanske skulle jag hyra ut rummet och reta mig på min hyresgäst.
Ja många fråga återstår att lösa.
Övrigt:
Dagen: semester
Dagens ord:GUINÉES=bomullstyger (eg. avsedda för handeln på Guinea).
Dagens visdom: Låna aldrig ut mer än vad du har råd att mista.
Dagens dikt:
Bara nio bruna blad kvar i mitt träd,
Marken under skiftar av en härlig gråsörja,
En tom ölburk smyckar dess värld,
Kan ingen tvättmaskinen smörja
3 kommentarer:
Det är bara och hälsa på om du känner dig ensam. /P
Kan inte du o sonen hyra ut ett av era rum till varandra? Då får ni sällskap osså behöver ni ju inte betala så mkt hyra heller!
DS Vilken mysig bild!
Men mormor då......
Du har ju glömt problemet med elen, vem skall nu betala delar av den, o tänk om elen inte blir mindre trots att du blir en, kan bli problem framöver...
Kramar från uteliggaren...
Skicka en kommentar